tisdag 25 januari 2011

Prednisolon, Metacam, Furix, Fucithalmic…

….ja, orden i rubriken låter nog som rena rappakaljan. Åtminstone för de av er som inte har djur.
Prednisolon, Metacam, Furix och Fucithalmic är läkemedel som Elvis har fått på sistone. Hans vacklande hälsa har snurrat mycket i skallen på mig den senaste månaden, därav mitt dåliga bloggande.

Det började med att vi upptäckte strax innan jul att han hade gått ner ungefär ett halvkilo, och det är ju mycket för en katt som bara brukar ligga på 4,5 kg. Vi hade lagt märke till att han hade ätit mindre än han brukar ett tag, men vi tänkte inte så mycket på det till en början. När vi insåg hur mycket han hade gått ner så åkte vi till veterinären och köpte ett nytt, fetare foder. Det har hänt förut att Elvis har tappat aptiten och gått ner i vikt, och då har det hjälpt med ett fetare foder för att få upp honom igen. (Jag bör kanske tillägga att förra gången det hände så åkte jag till veterinären med honom, men då kunde det inte hittas nåt fel på honom.)

IMG_0110                         (Tunn och orolig liten Elvis hos distriktsveterinären)

Hur som helst, den här gången hjälpte det inte med ett fetare foder eftersom han inte ville äta det. Han fortsatte att gå ner lite till, och sen åkte vi till distriktsveterinären med honom. Hon hittade inget fel på Elvis, fast att hon hade tagit en hel drös med prover på diverse virussjukdomar m.m.

IMG_0135                                  (Zazzan och Elvis på Växjö Djursjukhus)

Så vi fick åka vidare till Växjö Djursjukhus. Där fick han magen röntgad. Först vanlig röntgen (då jag och Elias fick assistera), och sen kontraströntgen. Eftersom kontraströntgen tar ett tag var vi tvungna att lämna kvar Elvis på djursjukhuset över natten. Som jag grät! Jag kände mig som den hemskaste matten i världen. Och inte kändes det bättre heller när veterinären ringde vid 21-tiden på kvällen och talade om att Elvis var så arg att ingen kunde gå nära honom. Så dom skulle försöka sig på att göra konstraströntgen dagen efter istället.
När dom väl hade lyckats med kontraströntgen hittade dom inga konstigheter där heller. Och inget såg man på dom nya proverna heller (bl.a. testades fler virussjukdomar). Jo, en sak såg dom. Att han hade lågt protein i blodet. Men det var också allt.
Dom skickade hem oss lika ovetandes som vi var när vi kom dit. Och med en katt som var i ett fruktansvärt dåligt skick. Han var fortfarande jättearg när jag gick in i kattrummet och skulle hämta honom. Han satt inträngd i ett hörn i sin box och bara fräste. Alldeles nerkissad och vettskrämd. Det var en hemsk syn och jag var så glad att få ta honom därifrån. 110108                             (Nybadad Elvis, nyss hemkommen från Växjö)

Några dagar senare fick vi fler provresultat från Växjö, men inte heller dessa kunde göra oss något klokare. Däremot ville dom boka in Elvis igen för att röntga hans tänder och öppna hans mage för att ta biopsier på tarmarna.
När jag hörde att dom ville öppna magen på min lilla älskling blev jag alldeles kall inombords. Det kunde jag bara inte gå med på. Jag var orolig för om han ens skulle klara av ett sånt ingrepp, särskilt i det skicket han var i. 

I torsdags åkte vi istället till en veterinär i Kristianstad som vi hade blivit rekommenderade. Där gjordes gastroskopi och röntgen på Elvis tänder. Och så togs det fler prover för att kolla hans värden igen. Tänderna såg jättefina ut, värdena var kanon och magen såg fin ut inuti. Veterinären sa att Elvis var ett skolexempel på hur en frisk katt ska vara. Men han såg ju också att Elvis  ändå inte riktigt mår som han ska. Så veterinären tog prover inuti magen, och tog även ett urinprov där man ska kunna upptäcka eventuella njursjukdomar i väldigt tidigt stadium.
Innan vi åkte hem sa han till oss att det skulle dröja ca 10 dagar innan vi skulle få svar på proverna. Men han lugnade oss och sa att han inte trodde att vi behövde vara oroliga för Elvis. Precis innan  vi skulle åka  hem hörde jag att Elvis lät lite rosslig när han andades. Jag frågade om detta, och fick till svar att han säkert var lite irriterad i halsen eftersom han hade varit intuberad.

IMG_0232             (Nyss hemkommen från Kristianstad och fortfarande väldigt groggy)

När vi väl kom hem så lyssnade jag ordentligt på Elvis, och då hörde jag att det bubblande när han andades. Typiskt dåligt tecken! Sen märkte jag att han hade börjat blinka mycket och helst inte vill ha sitt högra öga öppet alls. Eftersom det tar nästan en timme för oss att köra till Kristianstad och Elvis hatar att åk bil så åkte vi  till distriktsveterinären här i stan i stället. Hon konstaterade att Elvis hade lite vätska i lungorna, plus skador på hornhinnorna i båda ögonen. :-(

DSC00569                                          (Vilar ut på ugglekudden)

Vi blev hemskickade med vätskedrivande tabletter, två sorters ögondroppar plus smärtstillande. Så hela helgen har vi terroriserat Elvis med tabletter och ögondroppar i tid och otid. Men det har gått bra! Vätskan i lungorna försvann på bara nån dag och ögonen verkar inte irriterade längre, men vi fortsätter såklart ändå med ögondropparna i 12 dagar som vi blev tillsagda.
Jag har pratat med veterinären i Kristianstad och han beklagade verkligen det som hände med ögonen (nån i hans personal har förmodligen glömt att droppa Elvis ögon en extra gång när han var sövd) och ska hjälpa mig att betala den räkningen. Det är ju inte mer än rätt förstås, men jag tycker ändå det är väldigt snällt av honom. :-)
Jag har Elvis försäkrad i Folksam på det högsta beloppet (veterinärvård på 40.000:-) och det är jag otroligt glad för nu kan jag säga. Utan min försäkring hade jag varit tvungen att betala nästan 20 000:- för det som har gjorts med Elvis hittills. Och eventuellt tillkommer det ju mer nu, beroende på vad vi får för svar på dom senaste proverna.  Det springer snabbt iväg i stora summor när det gäller veterinärvård, så jag kan inte annat än att rekommendera att man försäkrar sitt djur på det högsta beloppet. Man vet aldrig vad som kan hända.

Nu dom senaste 4 dagarna har Elvis  börjat äta bättre och verkar lite piggare. Så det känns verkligen jätteskönt. Nu återstår bara att se vad provsvaren säger om nån vecka. Jag håller tummarna för min lille Kung! :-)

(Alla bilder i inlägget är mobilbilder, därav den kassa kvalitén. :-P)

5 kommentarer:

  1. Åh lilla Elvis!
    Du har inte haft det lätt på sista tiden du, hoppas det vänder nu!

    SvaraRadera
  2. Usch och fy, stackars lilla killen! Vet hur det känns och det är så himla jobbigt att veta att sin lilla älskling inte mår bra! Hoppas nu att det vänder och han blir bra igen! Kram till er!

    SvaraRadera
  3. Stackars Elvis! Roligt att höra att han börjat äta och är piggare. Hoppas ni också äntligen får något svar på vad det är för fel så att han kan bli helt frisk. Det är jobbigt när djur är sjuka. Styrkekram till er båda!

    SvaraRadera
  4. lilla Elvis då...vi håller tummar och tassar här hemma.
    kram

    SvaraRadera
  5. Tack, snälla ni för dom fina kommentarerna. Elvis hälsar och tackar också!
    Kram på er

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag så glad!
Jag svarar alltid på kommentarer i min egen blogg. Det blir liksom enklast så! :-)