torsdag 15 juli 2010

Idag är man inte kaxig

Obs! Om du lider av tandläkarskräck bör du nog låta bli att läsa det här inlägget.

tandläkare
                                            (Bild lånad härifrån.)

Men som sagt, idag är jag verkligen inte kaxig. Klockan 7:30 imorse var jag hos tandläkaren och opererade ut en tand för första gången.  Eftersom jag är oerhört rädd just för att dra ut tänder så hade jag fått välja om jag ville sövas eller få lustgas. Jag hade först varit helt inne på att jag skulle sövas, men efter lite diskussion med tandläkaren för några veckor sen så bestämde vi att jag skulle ta lustgas istället.
Och detta ångrar jag bittert kan jag säga!
Jag hade ju trott att man skulle bli så pass drogad att man inte skulle orka bry sig om vad som hände. (Och då hade jag även tagit en lugnande tablett innan.) Men trots att han skruvade upp lustgasen mer och mer så hände det inget särskilt. Och jag låg fortfarande och grep krampaktigt i stolen och grät. Elias satt och klappade mig på benen, men det hjälpte inte så mycket. Jag var så rädd!
Efter ett tag verkade tandläkaren inte ha lust att skruva upp lustgasen mer, eller vänta mer på att jag skulle lugna ner mig heller för den delen. Så då drog han ut tanden. Som tur var så var jag ju kraftigt bedövad, så det kändes åtminstone inget.
Men när jag kom hem ville det inte sluta blöda. Jag satt och bet på tussar i flera timmar innan blödningen började minska. Det var riktigt otäckt. Nu har det gått ca 7 timmar sen jag kom hem, och fortfarande blöder det lite. Jag vill ha tillbaks min tand!
Eller nej, det vill jag förstås inte. För den där visdomstanden orsakade en del problem eftersom den växte helt på snedden och tryckte på tanden som sitter framför. Den satt så pass illa till att tandläkaren var tvungen att klyva den innan han kunde dra ut den. Usch.. jag får gåshud bara jag tänker på det!
Och en sak är då säker: om jag ska dra ut fler tänder så får dom söva mig i fortsättningen. 

2 kommentarer:

  1. Åh, fy tusan vad otäckt! Din stackare. Jag är verkligen inte avundsjuk.

    SvaraRadera
  2. hua...
    jag hade också en dramatisk upplevelse när jag skulle dra ut en visdomstand, den borde nog egentligen ha blivit bortopererad men min dåvarande tandläkare gav sig den på att dra ut den och två timmar senare hade han lyckats dra ut tanden och förlorat en patient för jag gick aldrig mer till honom!

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag så glad!
Jag svarar alltid på kommentarer i min egen blogg. Det blir liksom enklast så! :-)